Från 73 till 51 och det kan inte gå snabbt nog!

Madde

2015 genomförde jag en Svensk klassiker och mina förberedelser inför denna skrev jag ner i denna blogg. Det var så det började då i 2014. När klassikern var gjord fortsatte jag att skriva under rubriken "mot nya äventyr" för det där med att skriva ner sitt liv i en typ av dagbok både inspirerade och drev mig framåt i mitt tränande och välbefinnande. 2017 skrevs mina senaste inlägg och vad som hände var väl själva livet och inget konstigt, men en lång paus blev det. Så, 2023 känns det som det är hög tid att ta upp skrivandet igen om inte för annat så i varje fall för att pusha mig själv att ta tag i en skenande viktuppgång och ett bekymrande förfall av den kropp jag förfogar över. "Från 73 till 51, och det kan inte gå snabbt nog !" blir rubriken jag skriver under för denna omgång och förklaringen till den rubriken blir man snart klok på efter mitt första inlägg detta år 2023.

2016-09-28 @ 07:33 / Allmänt /

27/9-16

Fick dammat av de här gamla kompisarna igår och gav kroppen en timmes genomkörare här himma längs landsvägen :) Så himla skön träning är det för man blir inte lika utkörd som vid löpträning, inte lika öm som efter ett styrkepass, och inte så högröd och genomsvettig som efter högpulsträning. Ändå så är det som att kroppen fått precis vad den klarar av, från topp till tå, efter att man nästan meditativt rytmiskt använt sig av fler muskler på en gång än vad man faktiskt trodde var möjligt. Måste bli mer flitig användare av dessa skönheter helt enkelt :D

Precis under timmen på milen blev det så lite träning behövs onekligen för att komma upp något i tempo :)

Kraftigt uttråkad börjar jag bli av att gå hemma och leka hemmafru...Tvätten är tvättad, huset är blåst, trädgården röjd och jag har inte en aning om vad jag mer skall få tiden att gå med, lusten tryter också kan jag medge vad gäller husvård, så jag ger mig ut på små utflykter för att få tiden att gå mellan husbestyren och matlagningen till resten av familjen. Igår blev det finkamning av nyrenoverade Erikshjälpens hyllor och gömmor, utan några fynd, och senare fick Burlöv Center sig samma syning...Resultatet blev att jag till kvällen kunde njuta en god kopp presskaffe i min nya Bodumkanna och lyxade med både en och två kakor till bara precis för att jag kunde, inte så bra för figuren kanske men...jag cyklade i varje fall fram och tillbaka för att handla dem...;)

Med två sjuklingar i huset är det inte heller så att klackarna slår i taket här hemma så jag hoppas på att de två karlarna snart kan lämna sina sjuksängar och komma iväg till jobb igen och att de Rosbergska energinivåerna snarast kan återgå till sina normaltillstånd. Vi får väl se hur lång tid det tar men vi vet ju alla hur hårt de där mansförkylningarna kan slå...;)

Tänker mig löpträning idag och en sväng om hem till pappa...Mycket roligare än så behöver det kanske inte bli...;) Önskar er en härlig onsdag som verkar ha blåst in från tisdagen med hösten på släptåg...vackert och en smula dystert...så som det nog skall vara så här i slutet på september :) Puss på er.