/ Allmänt / maddes begrundelser / årskrönika /

Året som gick

Årets bild 2015 från Ukraina och oroligheterna där,fotograf Christoffer Hjalmarsson.
 
2015, året då även vi här uppe i norr fick ta en liten del av  hur det ser ut i stora delar av vår värld och för en stor del av vår världs befolkning. Året då förhoppningsvis vi i Sverige kunnat hjälpa många familjer att komma ifrån ett rent helvete men då vi också fått se på hur många liv som gått spillda i flykten från det hemska. Vi har fått se de onda flytta in i många nordbors hjärtan i form av en rädsla för att behöva ge avkall på det man anser sig ha förtjänat för att man av slumpen hade turen att födas på dessa breddgrader. Året som gjort det legitimt att hacka ner på alla folkvalda politiker utan den minsta lilla form av respekt för människan, trollen som fått så mycket energi av ett klimat på nätet som mest liknar den i sandlådan där han eller hon som mår sämst låter mest...Ja, den svenska familjen går igenom en kris som kanske kommer sig av att man under många år sparat in på vår välfärd vilket gör det svårare för de som inte alltid har det lättast att få ihop vardagen. Där var missnöjet får lov att växa till ett hat mot det man anser vara etablissemanget och ens motpol.Ett hat som är så farligt och som är det som skrämmer mig allra mest, hur kan vi må så dåligt vi som har de bästa av förutsättningar där vi kan lägga 75 miljarder på julhandeln men helst inte för mycket på dem som lyckas komma hit i hopp om att bara få överleva...Ja, det är något av det jag sett under mitt 2015 men där finns så mycket annat jag också fått uppleva, jag har sett frivilliga hjälpa och organisera sig, jag har hört barnmorskor vittna om bättre förutsättningar i malmö nu än tidigare, jag ser ett engegemang hos många för att få in våra nya ungdomar i vårt samhälle, jag ser mer pengar doneras av privatpersoner nu än tidigare till de som behöver det, jag ser att vi är många som förstått att vi också måste dras in i denna värld av krig och fasor för att kunna förändra och att vi inte längre kan gå försonade med skygglappar över ögonen och tro att vi kreerat ett stängt paradis avsett för ett fåtal. Självklart måste vi bekämpa orättvisor, kriminella handlingar, kränkningar och övergrepp men det kan vi ju aldrig göra genom att utesluta, bränna, kränka eller peka finger själv. Vad får vi ut av det mer än en övertygelse av att vi är såååå mycket bättre än dem...? ( vilket vi ju på inget vis har visat än)
Det jag önskar av mitt 2016 är att vi börjar samtala igen som de vuxna och förnuftiga människor vi är och visar våra barn att det är med respekt för varandra man kommer längst. Att vi ger våra nya medborgare de bästa av förutsättningar till ett normalt liv, att vi dömmer och fördömmer de handlingar som inte är förenliga med svensk lagstiftning vem det än är som ligger bakom dem. Att vi lyckas leva upp till alla männskliga rättigheter som vi globalt kommit överens om och att alla människor som är så rädda för det okända lär sig lite mer av riktiga och faktiska händelser än av de skräckslagnas propaganda.som bara tjänar ett syfte, att föra de ondas talan...
 
Det var mina tankar såhär dagarna före jul då jag skall få umgås med mina älskade familjer, de personer som jag anser som viktigaste i mitt liv, och vi kommer känna trygghet, glädje och tacksamhet i dagarna två. Men jag kommer också ha de där andra i bakhuvudet, de som inte har det så bra som jag, de som inte kan se glädjen eller tacksamheten i sin olycka. Jag förstår hur priviligierad jag är, jag skäms absolut inte över min situation,utan känner en oerhörd tacksamhet, men jag ser orättvisan i den och jag hade helt klart önskat att alla och en var skulle få uppleva en lycklig jul.
 
Skall man göra en helt liten privat återblick på detta 2015 så är jag betydligt mer glad på hemmaplan än globalt...En fantastisk Svensk klassiker fick jag uppleva med Mats, härliga stunder med barnen, vännerna och familjen med, bland mycket annat, stor sammankomst i sommarstuga och sen en spännande resa till pappas barndomsstad Sopron. Ledsamheter med många begravningar men också styrkan i att vara många kring de personerna som lämnat. Nya graviditeter att glädjas över och fantastiska prestationer av mina barn att vara stolt över. Ja jag är helt klart lyckligt lottad och oerhört tacksam över både glädjen och sorgen men framförallt personerna runt omkring mig som gör mitt liv till vad det är.
 
Nu önskar jag er alla en riktigt God Jul och ett fantastiskt Gott nytt år. Mer kärlek och kunskap till alla och glöm inte bort, respekten framför allt oavsett mot vem :D Stor Puss