Min Klassiker
Nu har det gått en vecka sen jag gick i mål på Lidingö och fick klarat min Klassiker som jag haft i tankarna de senaste två åren. Det har tagit en vecka att smälta att jag faktiskt är färdig med mitt projekt nu och det är både med stor glädje och en smula tomhet som jag nu tänkte sammanfatta denna roliga resa för mig som så många har valt att följa och vara delaktiga i.
Tanken att genomföra denna galna idé föddes, som så ofta med de lite tokiga besluten, under inflytandet av alkohol och goda vänners lag... På en uteservering vid Möllan tillsammans med Lotta och Susann började vi spåna lite om hur kul det kunde vara att någon gång göra....Och där var det lilla fröet sått till att jag skulle ta beslutet genom att starta denna blogg och kalla den Mot Klassikern vilket liksom då gjorde beslutet helt oåterkalleligt ;) Detta var den 18/8 2013 och inte förrän orden var skrivna insåg jag väl vad jag gett mig in på men uppladdningen började där och då med den långa planen att komma i form till min första gren Vasaloppet 1,5 år längre fram.
Mats, som är den tänkande i vår familj, började genast inse hur mycket planering, inköp och pengar det skulle gå till detta projekt, något jag inte skänkt en tanke överhuvudtaget får jag erkänna, och det var där och då jag utsåg honom till min egna coach och materialare till hans stora förtret men till min stora glädje :D Sen dess har han följt mig i vått och torrt och stöttat och kört mig land och rike runt för att få detta i hamn och tänk hur omöjligt det hela skulle varit utan honom...
Tränat har jag gjort regelbundet sen den där dagen och det har varit i alla möjliga former, på gym, med löpning, på cykel, på rullskidor, i roddmaskinen, på boxningsäcken och i bassängen och i havet. Några få lopp har jag ställt upp i på min väg med både lyckade och misslyckade resultat men den resa som fick mig att tro på att detta faktiskt skulle kunna lyckas var när jag i september 2014 gav mig av på cykel från Åkarp mot Gävle. En fantastisk resa för både kropp och knopp och med den bästa hjälp jag kunde få av Mamma och Lasse som hängde med hela resan som följebil och servade mig med mat, boende och hejarop alla de 4 dagar jag trampade på. Det var helt enkelt något av det bästa jag upplevt och jag är så glad över att få dela den upplevelsen med de två mest fantastiska människor som finns <3 Väl i Gävle sen mottog Jessica med familj oss med öppna famnen och vi fick några underbara dagar ihop där uppe innan vi tog bilen hem igen. Nu hade jag insett att ingenting är omöjligt och om jag bara arbetar hårt för att nå mitt mål så når jag det också :D
Ja, det var startskottet för utmattande övningar det men som tur var avskräckte det inte utan tvärtom fick det mig verkligen att vilja komma igång med de olika momenten i min Klassiker.
Den första turen skulle gå till Mora för det stora Vasaloppet i mars detta år. Värmen var ovanlig och snö var där ont om men jag och Mats inkvarterade oss hos de trevligaste värdpar vi kunde önska, Elisabet och PO. Mats fick lära sig allt om vallning av PO och det kan ha varit den kunskapen som fick mig i mål dagen efter då han lyckades perfekt med massor av klister till det förfärliga föret vi bjöds i spåren. Det blev en minnesvärd resa och jag lovade mig dyrt och heligt att aldrig göra om det igen när jag efter 10h,47m gick i mål i fädernes spår och första etappen av fyra var avklarad.
I början av Juni var det sedan dags för etapp två och Vätternrundan. Vi gav oss av tidig morgon från Åkarp mot Motala för att komma i tid till kvällens start 21,40. Inkvarteringen blev på en central parkeringsplats inte långt från start och mål, där Mats tillbringade natten i bilen medan jag trampade för allt vad benen tålde. 11h07m efter starten passerade jag äntligen mål efter en fantastiskt vacker cykling som jag kunde uppskatta tills de sista 5 milen återstod, därefter var det mest tuuungt ;) Men även denna etapp kom att klaras och halva Klassikern var faktiskt avklarad :D
Inte många veckor senare var det återigen tid för en lååång bilresa och denna gång var det Vansbro som var målet. Simningen som jag fruktat mest av alla grenar skulle nu presteras. Förutsättningarna var de bästa med riktigt varmt väder och vatten som kommit upp i hela 18 grader. Detta kom att bli den lättaste etappen av alla och efter 1h 07m badande var loppet över och jag kunde få umgås med den tillresta supporten från Gävle, Jessica, Magnus och Oliver. Mats laddade för bilkörningen hem och innan dagen var slut hade han kört 140 mil på en och samma dag :D Etapp tre var nu slut och jag hade nu 3 månader på mig att vässa löpformen till topp tänkte jag...
Löpformen blev inte riktigt den jag hade hoppats inför Lidingö då jag med en månad kvar till loppet fick en bristning i baksida lår som hämmade mig i min träning och gjorde så att jag inte kunde få några långa lopp i benen som jag önskat...Målsättningen att komma i mål under tre timmar skruvades ner till under fyra timmar istället och jag höll både tummar och tår att jag skulle hålla hela loppet igenom utan att behöva bryta...Det skulle väl vara typiskt att falla så tätt på målsnöret men samtidigt inte mycket att göra om nu så skulle vara fallet.
Jessica och Magnus var återigen på plats för att heja mig fram och Mats såklart, alltid vid min sida, vinkade av vid starten och jag kunde lunka iväg i sakta mak. Benet visade sig från sin bästa sida hela loppet och visade inget tecken på skada så jag kunde hålla mig till min plan och tom lite snabbare än så och ändå njuta av hela loppet. Extra energi kom där i massor efter 18 km då plötsligt Mamma, Susanne och Mats dök upp vid spåret hejandes och ropandes så jag blev alldeles ställd och inte visste var jag skulle gör av mig själv. Men jag kunde fortsätta efter några sekunders förvirring med glädjetårarna sprutandes mot de sista dödandes backarna fylld med ny energi som bar mig hela vägen över mållinjen. 3h 16m stannade min klocka på i mål och jag får vara helt nöjd med det efter omständigheterna som varit, och vad spelar en tid för roll när man precis klarat sin Klassiker och möts av en fantastisk hejarklack i mål :D
Ja, en underbar resa gick här mot sitt slut och det som länge legat framför mig var nu helt plötsligt slut och över och prestationen var ett faktum. Jag har faktiskt klarat en Svensk Klassiker !! Tusen tack alla, och jag menar verkligen alla som hejat och pushat, vad skulle detta varit utan er?
Min familj är ju utan tvekan väldigt delaktiga i hela den här cirkusen och då pratar jag om min hela stoooora familj med Mamma, Pappa, Lasse, Susanne, Gisela, Mats, Lasse och alla barnen , Inga-Britt och Bengt, Thomas och Katarina, ja alla som skramlat och lagt ihop till både rullskidor och längdskidor i present och som varit med och hejat och hurrat längs vägen, tryckt upp roliga t-shirts och fina medaljer, och hela tiden bara stöttat och uppmuntrat och följt mig i varje tävling. Inte minst Jessica och Magnus har också ställt upp med både fina presenter, sitt stöd på både Vansbro och Lidingö, husrum, skidtips och vallaskola inför Vasan och massor av kärlek längs med hela turen, ja jag kan inte tacka nog mycket till er alla och då inte minst till Mats som, trots sin inställning till fysisk utmatning, stöttat mig i allt jag bett om och varit där vid min sida hela resan igenom...och självklart mina barn och Simon som också hela tiden varit här och hejat och hurrat <3 <3 <3 Ni skulle alla fått en stor medalj var för att vara bästa supporten ever!!
Finaste tröjorna förärades jag och Mats och nu kommer vi aldrig glömma denna fantastiska resa vi gjort tillsammans när den också finns på print på bästa t-shirtsen :D
Ja, detta var min sammanfattning av detta helt underbara spektakel som jag dragit så många människor in i. Kan inte säga nog tack till er alla!! Nu blir det att hitta nya utmaningar att kasta sig ut i men först måste Mats få pusta ut och smälta detta innan jag kommer med fler dumma idéer ;)
Puss på er alla om nu någon orkat ta sig igenom hela vägen :D