Från 73 till 51 och det kan inte gå snabbt nog!

En tjugodagars uppdatering är ju omöjlig men en solig dag som denna inspirerar igen att göra ett försök. Mycket är det som snurrar i våra huvuden här på Högvägen men det som upptar mest huvudbry är onekligen vår stundande flytt som skall koordineras in i det vanliga livet mellan långa arbetsdagar, vattenprojektets framfart, nya familjemedlemmars inträde i familjen, pappas sjukdomsutveckling och planer om att starta upp något eget att sätta tänderna i. Förstå att hjärnan bubblar över med jämna mellanrum och att då sätta tankarna på pränt har blivit mig övermäktigt innan jag själv kan reda ut dem till något konkret.

 

Men konkret börjar onekligen flytten att bli och från onsdag nästa vecka heter adressen Limhamnsvägen 22c och vi kommer bli Ribbanbor, med dubbel bosättning i två månader, och lämnar vår stora trädgård för en balkong på några kvadratmeter att välkomna sommaren på. Omställningen kommer bli stor men vi är så förväntansfulla att äntligen komma tillbaka till Malmö och citylivet så det är med stor glädje vi packar ihop och skiftar bohag i stor stil.

 

Vattenprojektet i Tanzania går även det framåt och vi inväntar spänt ingenjörens svar efter att han varit och inspekterat området för en brunn och kostnaden för den samma. Mycket spännande.

 

Arbetsmässigt är vi mitt i en uppsättningsfas av försommarens föreställning, En lang dags rejse, och det medför många arbetstimmar men tyvärr också allt för många tråkiga pendlingstimmar...Det började bra med få förseningar men senaste veckan har tålamodet prövats och tagit slut mer än en gång vilket jag har svårt att på något som helst sätt vända till något positivt...

 

Min träning är inte heller den något jag kan skryta om. Jag får cyklat mina 20km om dagen vilket ju är ett sätt att hålla konditionen precis ovanför vattenytan men att få in så mycket mer träning än så har jag inte lyckats så bra med. Jag kan konstatera att det inte för något gott med sig precis för jag blir tröttare, mer irriterad och lite lösare i huden typ över allt men mina intentioner är absolut att så snart lite fler luckor dyker upp i kalendern och mindre tankar snurrar i min skalle, så skall även träningen falla på plats och ge mig min extra energi tillbaka igen.

 

Pappa har det jobbigt och hans sjukdom har tagit över mer än önskvärt av hans personlighet. Vi visste ju att det skulle bli så men att förbereda sig på hur påverkad man blir av det är omöjligt. Alzheimers är en förfärlig sjukdom och jag kan bara vara oerhört tacksam över att vi är tre systrar som kan stötta varandra och dela på sorgen över vår pappas förändring. Vi får ta en dag i taget och ibland glädjas över ett gott humör hos honom men oftast är det inte så muntert vart hans sjukdom tar honom och hans tankar.

 

Nu börjar det bli hög tid att ge sig ut i solen och omfamna denna ljusa fredag och med det får jag önska er alla en riktigt skön helg. Ta hand om varandra och gör det bästa av er dag. Puss